Satt och kikade runt på nätet för några dagar sedan och fick se dessa, enligt mig underbara armband. Bara tanken gör mig förbannad.

Snart har det gått tre år sedan världens bästa mormor lämnade oss, och de svider verkligen i hjärtat att veta att hon inte får se sina barn barn växa upp. Det svider nå oerhört att hon fick lämna alldelens för tidigt, och de svider nå oerhört när jag tänker på vilket tomrum hon lämnade kvar. Det är omöjligt att med ord förklara vad denna människa betydde för mig  Världens enligt mig starkaste kvinna. Det som gör mig så arg och ledsen är tanken på hur sjukt orättvist det är. Att någon som man tycker så otroligt mycket om lämnar en. Sorgen efter denna starka kvinna må kanske blekna men saknaden blir bara större och större hela tiden. hon gjorde mig hel.